Kapitel 19 - The Perfect Dress

Tidigare
"What do you wanna talk about?" frågar jag honom samtidigt som jag tar av mig jackan och skorna.
"Emeli" svarar han och jag fryser till. Sedan ställer jag i ordning skorna och går in i hans vardagsrum.
"What about her?" frågar jag bara som om ingenting har hänt.
"She told me what happend" sa han. Great tänkte jag.
"She wanted to kiss you,you know" sa han.
"Well It diden't look like that" sa jag och rullade ögonen. Jag började bli en aning arg.
"She panicked okey? She diden't know what to do and now she feel relly bad" jag tänkte och tog in allt som Zayn nyss sagt. Så hon gillade mig? 
"And she wanted me to ask you If you would like to go with her on the marqurade bal" jag kollade på han.
"I don't know" sa jag bara för det var sant. 
"Think about it" sa Zayn. Jag kan säga att det var det ända jag tänkte på under hela kvällen....

Jag satt hemma och hade ingenting och göra. Tisdag. Alla är upptagna och skolan är slut. Vilket betyder att Emeli får sitta ensam hemma. Min mage började kurra. Jag gick till köket och titta i kylen. Inte ens någon mjölk finns! Jag tänkte lika bra att jag handlar hem lite grejer. Jag satte på mig jackan och skorna tog in väska och gick ut. Den kalla luften träffa mig rätt i ansiktet och jag började frysa smått. Tur att det bara var 5 minuter till närmaste mataffär. Jag kom äntligen in i värmen och tog en korg. Gick runt tog mjölk,ägg,flingor,pålägg,grönsaker m.m. När jag hittat allt ställde jag mig i kö. Det var ingen liten kö kan jag säga. Jag kollade runt och mina ögon landade på tidningsstället. Jag kollade närmare på flera av tidningarna. HARRY STYLES NEW GIRLFRIEND var rubriken på en och jag gick och tog den och ställde mig i kön igen. På framsidan var den en bild av Harry och en tjej som håller hand. Han har väll redan kommit över mig tänkte jag men jag var fortfarande nyfiken över vem det va så jag tog den. Vi hade väll inget antar jag. När det äntligen var min tur la jag upp varorna och sedan betalade för dom och skyndade mig hem. Väl hemma la jag in varorna och tog fram tidningen och satte mig i soffan. Kollade på framsidan ett bra tag. Harry som håller en tjejs hand bakifrån. Jag bet mig i läppen. Ville jag fortsätta läsa? Jag slog upp första sidan och kollade på innehåll. Sida 11 Harry Styles new girlfriend? och bläddrade fram till sidan. Jag började kolla på bilderna. Bilden bakifrån och en framifrån. Ju mer jag kollade på dem såg det ut som mig och Harry. Visste dom redan om att jag och Harry träffas eller rättare sagt träffades?
Harry styles 17 spotted holding hands with mysterious girl. He has ben seen lately a lot with this girl. He's new girlfriend? Or just some new chick for styles? She seems to be the age 16-17 since she goes to the same school as Perrie Edwards 16 dating One Direction band member Zayn Mailk 18. The girl and Perrie has ben spotted together and seem to be good friends. The girl has also ben spotted with both Zayn and Perrie once.
Jag slutade läsa. Det var jag. Dom hade fått bild på mig och Harry när vi håller varandra i händerna. Än så länge vet dom inte vad jag heter vilket var bra. Jag satte på mig mina hörlurar och satte på högsta volym och satte på Bad day och började sjunga med.

Where is the moment we needed the most
You kick up the leaves and the magic is lost
They tell me your blue skies fade to gray
They tell me your passion's gone away
And I don't need no carryin' on

Jag tog en paus och bara lyssnade på sången.

Because you had a bad day
You're taking one down
You sing a sad song just to turn it around
You say you don't know
You tell me don't lie
You work at a smile and you go for a ride
You had a bad day
The camera don't lie
You're coming back down and you really don't mind
You had a bad day
You had a bad day

Jag slutade sjunga och suckade innan jag öppnade ögonen. Jag kollade framför mig och i hallen stod Harry. Jag skrek. När kom han in? Jag tog ut hörlurarna argt ur öronen.
"Why did you sneak in like that?!" sa jag en aning surt. Han log mot mig och gick närmare och satte sig på soffbordet.
"You have a beautiful voice" sa han. Jag rodnade och kollade ner innan jag kollade alvarligt på honom.
"Still dosen't answer my question"
"I knocked  but no one opened. The door wasn't looked so I just walked in"
"You know you could have told me you were here" han skakade på huvudet.
"Then I wouldn't hear you sing" sa han och kollade rätt in i mina ögon. Jag kollade sedan på mitt knä.
"I'm sorry for being an completely dick" sa han sedan och jag kollade upp på han.
"I'm sorry to" sa jag.
"No you didn't do any wrong. I ignored you and made you feel like shit" jag nickade bara. För det var sant.
"What's that?" sa han och tog tidningen som låg brevid mig. Han kollade på omslaget.
"Em..." hann han bara börja innan jag avbröt honom.
"No It's okey, I know that I probably will get hate but I can take it. I have got it for many years so I'm used...." sa jag kollade ner och betmig hårt i läppen så att jag inte skulle börja gråta.
"Emeli...." sa Harry och ställde sig upp. Han tog tag i mina händer och lyfte mig i från soffan och placerade mina händer runt hans mindja. Hans händer strök min rygg lugnnande och jag kännde hur en tår rann ner för min kind. Mitt ansikte var tyckt mot hans bröst och jag kunnde höra både hans andetag och hjärtslag.
"You don't deserve hate. You are beautiful,cute,funny and your laugh I love it it's so cute" jag fnittra lite och rodnade.
"Thank you Harry" sa jag och kollade upp in i hans ögon. Han ansikte närma sig mitt. Jag kännde ingen panik eller någonting. Han läppar kysste min panna mjukt innan han kollade in i mina ögon igen.
"I have to go I was supposed to meet Louis but I couldn't stop thinking about you and have to make sure you were okey" jag log. Harry brydde sig om mig.
"Yeah I'm fine. Thanks to you" sa jag och log. Han log stort tillbaka. Han släppte mig och jag följde med han till hallen. Han tog på sig sina skor och sin jacka. Böjde sig ner och kysste mig på kinden.
"You are going to the masquerade with me" viskade han i mitt öra. Jag fick rysningar och fjärilarna ville inte sluta flyga omkring. Sedan gick han ut ur lägenheten och jag stängde dörren efter han. Jag satte mig ner mot dörren. Jag skulle gå med Harry på maskeradbalen och allt var bra mellan oss. Dagen kunnde inte bli bättre.


Jag satt på mitt rum och läste när dörren låstes upp och någon gick in.
"HONEY I'M HOME!" det var Lucie som skrek. Äntligen var Lucie hemma. Jag la boken på sängen och fick till hallen där Lucie stod och tog av sig skorna.
"Hi" sa jag och hon vände sig om och log.
"Hi" sa hon innan hon fortsatte ta av sig skorna. När hon ställt undan skorna och hängt upp jackan gick hon till köket och öppnade kylen.
"I see you went to the grocery store today"
"Yeah I was bored" sa jag.
"So how was your day?" frågade Lucie.
"It was good Harry came over" sa jag och hon stängde kylen och vände sig om och kollade på mig med stora ögon.
"Shut up! Em he must have som pretty serious feelings for you" sa hon.
"He apologize for ignoring me to" sa jag glatt.
"Really?! What more?"
"Well he was here for like ten minutes but he is going with be to the masquerade!" sa jag och hon krama om mig.
"I'm so happy for you!" sa hon glatt och kollade sedan rätt in i ögonen på mig. Hennes leende försvan snabbt.
"Have you been crying?" frågade hon oroligt och tog sin tummen under mina ögon och antagligen tog bort lite maskara.
"Yeah...." sa jag och kollade ner.
"Why?" frågade hon.
"Well...." jag började berätta om tidningen och vad jag berättat för Harry.
"But Em you are beautiful you have always ben and will always be! The reason someone hate you is because you are above them"
"But I don't feel like I am above them..." sa jag och bet mig i läppen.
"You don't have to feel like you are above them as long as you know you are above them" hon kramade om mig.
"How about we watch a movie?" föreslog hon.
"Yeah that would be nice" jag insåg inte att jag hade gråtit innan Lucie började torka bort mina tårar med sin tumme. Hon såg ut att kunna börja gråta närsomhelst.
"You can chose the movie" sa hon och gick till skåpet med snacks och börja fixa snacks. Jag gick till vardagsrummet och valde en film av dom få Lucie hade. Vi skulle kolla på Mean Girls.

  Onsdag
 

Jag var påväg hem från jobbet. Jag hade faktiskt bestämt mig för att gå. Jag behöver ändå motion. Jag hade inte så mycket att göra idag. Jag tänkte en del på Loubear. På våran nästan kyss. Det är dåligt nog att jag måste vara med honom, jag tänker inte kyssa honom. Fast jag har redan kysst honom bara att jag inte kommer ihåg det. Jag undrar om han har berätta för någon om oss? Jag har inte vågat berätta Emeli om det, jag vet inte hur hon skulle reagera liksom men jag gör väll det när jag får det rätta tillfället. Just nu vill jag att något ska faktiskt handla om henne och inte bara mig.
Jag hoppas att Harry gör henne lycklig, hon behöver verkligen någon som kan säga att hon är vacker och att hon tror på det. Jag vet att Harry inte gillar mig så därför gillar jag inte honom men jag tror fortfarande att han är en bra kille för Emeli, han bryr sig om henne tror jag i alla fall.
"Lucie" Jag vände mig om. Natalie. Jag gav henne ett fejkat leende.
"Go fuck youself" Jag vände mig om och började gå.
"Well you are so nice today"
"Can you not make me wanna hit you in the face with a chair?" Hon bara log. Hon irriterade mig så mycket genom bara stå där och le. Jag vill bara slå bort det där hemska leendet.
"Never" Jag rullade ögonen.
"Gosh your life must be sad if you have nothing better to do then annoy me" sa jag.
"I don't think that it is my life that is sad, look at yours, first you were this perfect little girl, then you became a slut and the only friend you have is your cousin"
"Shall we look at your life? Well the day you were born you became a slut and I actually have more friends then you have"
"At least I talk to my parents" Det var droppen. Jag slog henne hårt i ansiktet. Hon blev inte berädd på det så jag passade på att slå henne igen. Jag knuffa henne så hon landa på marken och jag sparka henne hårt i magen två gånger.
Jag kolla mig omkring och jag såg att ingen hade sätt det. Jag började gå där ifrån.
"This is not over" sa Natalie svagt bakom mig.
"Oh it's over, you are gonna leave me the fuck alone!"
"Jake would be angry if I did that" sa hon och himlade med ögonen. Jag stelna till.
"J-jake? That Jake?" Nej det kan inte vara han eller?
"Yes that Jake" Vad vill han ha av mig? Har inte han gjort tillräckligt?
"What do he want?"
"You" Varför skulle han vilja ha mig? Han är ju klar med mig. Jag vill inte ha något med honom att göra i alla fall.
"Why does he want me? Isn't he done with me?"
"Hahaha, you are his, he is never done with you" Jag fnös. Jag är inte någons. Jag tillhör inte någon. Jag är inte en docka som man kan leka med när man vill och sen bara lämna mig.
"I'm not his"
"Oh but you are"
"I'm nobody's so you can tell him to leave me the fuck alone!" Sa argt och sprang där ifrån. Jag hörde hur Natalie skrattade åt mig.

När jag kom hem så lät jag alla känslor ta över. Jag gick till mitt rum medan jag grät. Jag kunde knappt se något för alla tårar. Varför just jag? Av alla personer, varför behövde han just förstöra mitt liv?
Jag gick till mitt badrum och tog ett avkopplande bad. Efter ett tag slutade jag gråta. Jag ska inte låta Jake förstöra mitt liv. Av alla personer absolut inte han. När jag var klar så tog jag på mig mjukis kläder och satte mig vid datan och kolla allt möjligt.
Jag hörde att någon öppna dörren. Emeli kom visst hem nu.
"Hello?" Skrek Emeli över hela lägenheten.
"Hi" skrek jag tillbaka. Jag stängde när datan och så gick jag till hallen. Jag log mot Emeli och krama om henne.
"You are home early" sa hon.
"Yeah I didn't have much to do at work" sa jag enkelt.
"So should we go and bye the dress for the masquerade?" Fråga hon. Jag gjorde facepalm. Jag hade glömt.
"Sorry I forgot but I'm gonna changed and then can we go" Hon nicka. Jag sprang snabbt upp till mitt rum. Jag slängde på mig kläder och sen så fixa jag sminket så snabbt jag kunde. Det fick bli ganska enkelt. Jag fixa mitt hår så det skulle se bra ut sen gick jag ner och tog på mig mina skor och min jacka. Jag tog min väska och så var jag klar och allt gick på 20 minuter.
"Should we go?" Fråga jag Emeli och hon nicka.
Vi hoppa in i bilen och så åkte vi.
"How was your day?" Fråga Emeli.
"Good, yours?"
"Good"
"Are you exited for the masquerade?" Fråga jag.
"Yeah" sa hon och kolla ut genom fönstret bredvid sig.
"Maybe you and Harry have your first kiss" sa jag.
"I hope not" sa hon och kolla ner i sitt knä.
"Why?" Fråga jag förvånat.
"Because I'm a bad kisser"
"What? Has somebody told you that?"
"No I have never been kissed" Jag såg att hon skämdes för det.
"But that doesn't make you a bad kisser" sa jag.
"But what if I am?" Jag blev tyst efter det. Hur ska jag svara på det? Det blev tyst resten av bil resan.

Vi gick runt i affären och kollade efter maskerad klänningen. Det fanns så många. Emeli hade typ redan provat 10 men ingen hade varit den rätte. Jag kollade runt lite för mig själv när jag såg den. Den mest absoluta vackraste klänning någonsin. Nu kanske jag överdriver men ändå. Den stirrade på mig precis som den i Frankrike.
Jag tog med mig den och gav den till Emeli. När hon fick syn på den sken hon upp.
"How does it fit?" Fråga jag Emeli.
"Great" sa hon och kom ut ur provrummet. Jag tappa hakan. Hon såg fantastisk ut.
"You look absolutely beautiful" sa jag. Hon rodna lite.
"Thanks"
"Harry won't know what hit him" Hon rodnade ännu mer.
"What does it cost?" Hon kolla på pris lappen och man kunde se hur besviken hon såg ut.
"It is to expensive" sa hon ledsamt.
"It's okay, I can buy it for you" sa jag enkelt.
"No, you shouldn't"
"You deserve this Emeli" sa jag. Hon bytte om och jag tog klänning och betala den. Den var inte så dyr, jag menar jag har köpt dyrare.
Efter jag hade betala den så åkte vi hem och åt mat.


Hoppas att ni gillar det!! Och bild kommer snart! ;) 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0