We Will Always Be Togheter Pilot
Jag satte mig ner vid mitt skrivbord. Jag tog fram min dagbok och en penna. Ni kanske tänker varför skriver en tjej som jag dagbok men det är skönt och jag har ingen att prata mina känslor med så jag skriver dom istället. Jag tog ett andetag sen började jag skriva.
Kära dagbok idag har jag bara varit mig själv och någon gillade mig faktiskt. Fast jag vill inte visa mig själv för någon. Dom kommer säkert tro att jag är en svag, ömtålig tjej som inte klarar något. Fast det är jag inerst inne. Det har tagit år för mig att försöka få bort henne men det går inte har jag insätt så jag döljer henne istället. Det känns skönt att jag inte är ensam längre. Emeli flytta in till mig. Jag har saknat henne... mycket. Jag har förändras mycket sen vi senast sågs och hon med fast hon på ett bättre sätt förstås. Hon är en vacker tjej, det är konstigt att hon inte har en pojkvän. I för sig så är det lite konstigt att jag inte heller har en pojkvän men jag är inte redo för ett förhållande. Jag önskar att jag hade fler personer i mitt liv som älskar mig... Jag tror inte att det finns någon som älskar mig. Mina föräldrar är trötta på mig för att jag dricker och röker, mina släktingar pratar jag inte med och jag har inte riktigt några riktiga vänner i mitt liv och aldraig haft för utom Emeli. Jag tror inte att Emeli vill veta av mig. Hon tror säkert att jag är någon bortkämd liten bitch som kan få allt på grund av sin kropp som alla andra. Ärligt talat så orkar jag inte ändra deras uppfattning om mig. Jag orkar inte med livet. Det skulle säkert inte vara någon som bryr sig om jag skulle ta självmord... Jag vet faktiskt inte varför jag ville skriva det här men jag vill bara få ut det. Den ända andledningen som är för att jag beter mig såhär är pågrund av en kille... och en grupp med tjejer som beter sig som jag gör idag. Jag vill inte gå in på det idag allt är redan för jobbigt... Jag vill ändra på mig... Det kommer jag knappast att göra men jag kan i alla falla sluta vara bitchig mot Emeli vi ska ju trots allt bo tillsammans.
Jag stängde min dagbok och sen gömde jag den på ett hemligt ställe så ingen skulle få för sig att läsa den. Jag la mig i min säng. Jag kunde inte hålla det längre. Jag började gråta. Jag ville inte gråta för högt så Emeli skulle höra. Jag somna efter ett tag.
Jag vakna av att det luktade pankakor. Jag log för mig själv. Jag stusa upp ur sängen och så sprang jag ner till nedervåningen. När jag kom till köket så såg jag att Emeli stog där och gjorde pankakor.
"Good morning" sa jag till henne glatt och log. Hon kolla på mig chokat som om det verkligen var jag.
"Good morning" sa hon tillbaka och kolla mistänktsamt på mig. Jag duka fram allt som vi skulle behöva. Jag kände hur Emeli kollade skumt på mig men jag brydde mig inte. När jag var klar så satte jag mig vid bordet och vänta på pannkakorna. Jag älskar verkligen pankakor asså jag vet inte hur jag ska beskriva mina känslor för pannkakor. Så fort hon la pannkakorna på bordet så tog jag säkert 5 styckna.
"This is the Lucie I know" sa hon och skratta åt mig men jag var för upptagen med mina pannkakor. När vi var klara med frukosten så bestämde vi oss att gå och shoppa.
Jag gick upp till mitt rum och tog en snabb dusch. Jag smörjde in mig med min body lotion och sen tog jag på mig ett par shorts med nitar och en topp som hade nitar vid bysten. Jag torkade mitt hår sen så bortsa jag ut det. Jag tog på eyeliner, mascara och läppglans. Jag matchade min outfit med ett spik armband och ett par nit klackskor. Jag kollade mig i spegeln och jag såg ganska bra ut. Jag bara lät mitt hår vara som det är. Jag ett par solglasögon och min väska sen gick jag ner och där stog Emeli och vänta otåligt på mig.
Jag hade äntligen flyttat in hos Lucie. Vi var bästa vänner när vi var små men sen fick hon en egen lägenhet och vi träffades inte på 2 år. Hon har förendrats mycket. Men jag kommer alltid se henne som tjejen jag lekte kull med och satte uppe med sent på natten och prata hemlisar med. Hon var otroligt fin som hon alltid varit. Hur hon inte har en pojkvänn det förstår jag inte men hon kanske bara inte är redo? Vi skulle hur som helst handla lite kläder nu till min walk in closet. Ja ni hörde rätt Lucie lät mig få en walk in closet! Mitt sovrum är litet vilket min walk in closet är med men jag älskar rumet i alla fall. Det är mysigt men vi ska åka senare och köpa en dubble säng. När vi kom ut träffade värmen mig. Snart skulle det bli kalt närmare om en vecka när skolan börjar. Vi satte oss i hennes svin dyra bli som var riktigt bekväm. Jag skulle själv gärna vilja ha en bil men jag är ju inte Lucie som kan få allt hon pekar på men det är inget som gör henne till snobb bara lite bortskämd. Vi körde ner för Londons gator och till slut stanna vid ett köpcentrum där den första butiken vi gick till var forever 21.
Efter många utprovningar av kläder hittade vi till slut ett par klädningar och tröjor vi ville ha.
"Hey wanna grab some coffe?" frågade Lucie mig och jag kollade på min högra sida där jag såg starbucks ligga.
"Sure,why not I need a break caring all thes bags!" sa jag och hon log och vi gick in på starbucks. Blickar ricktades mot oss så fort vi gick in i starbucks. Jag vart genast nervös.
"Realax they think you're hot" viskade Lucie till mig och jag skratta lite nervöst innan vi gick till kassan och beställde.
"What do you want?" frågade Lucie mig.
"A Chai late" sa jag och hon log.
"Two Chai latte please" sa Lucie och flickan i kassan nickade och började göra våra två Chai latte. Snart kom hon tillbaka och räckte oss muggarna.
"14 pound please" sa hon och Lucie drog sitt kredit kort och betalade och vi satte oss ner för att börja dricka våra chai latte. När vi druckit upp och började bara prata kom plötsligt 2 killar fram till oss.
"Hey there!" sa den ena killen med mörkbrunt hår.
"Hi" svarade Luice kort.
"Is there a chance that we could get your and your friend's number?" sa den blonda killen och kollade mot mitt håll och jag log.
"Maybe" svarade Lucie.
"I'm Brent and thats Nick" sa den mörkhåriga killen vid namn Brent och pecka sen på Nick.
"Nice to meet you guys I'm Lucie and that's my lovley friend Emeli" sa Lucie och jag log.
"Lucie darling you are famous everyone know's about you" sa Brent lite bitchigt.Lucie vart inte glad över det men log tillbaka.
"What we are intrested in is you Emeli,how old are you?" frågade dom mig och jag kollade snabbt på Lucie som blev en aning ledsen.
"Old enought to know that you to are jerks and that I don't want anything to do with you guys!" sa jag och ställde mig upp. Lucie ställde sig upp med.
"Where are you going?" frågade Nick.
"Away from the smell that you guys broght to us!" sa Lucie riktigt bitchigt och sen tog vi våra påsar och gick ut från starbucks.Killarna kollade förtvivlat på varandra och lucktade på varandra.
"Did you see ther faces?!" var det första Lucie sa när vi kom ut.
"Yes! And that was so fun!" sa jag lika uppspelt och det var det ända vi prata om på vägen hem.
Hoppas ni gilla den första delen av den nya novellen! Inläggena kommer se lite kortare ut för att designen är bredare och vi vet att det är problem med att komentera men vi ska fixa det så småning om!
Kommentarer
Trackback
