We Will Always Be Togheter - Good Time
Tidigare
Vi kom in i klubben med inga problem. Jag tror att det är limmon som gör det. Emeli gick bakom mig och så kolla hon ner i golvet. Den där sågen... vad hette den nu igen. Juste what makes you beautiful, det känns som den var tillängnad till henne.
"Do you want anything too drink?" fråga jag henne.
"Ehm okay" sa hon och så gick jag till baren. Jag köpte en med lite alkohol i och en med lite mer i. Jag vill inte bli för full nu när Emeli är här.
Jag gick till Emeli och så gav jag henne drinken. Jag drack upp min snabbt medans Emeli hade bara druckit några typ lite mindre än hälften.
"Come, we're gonna dance" sa jag och så drog jag ut henne på dans golvet och så dansa vi en del.
"Emeli?" sa någon röst som jag inte känner igen. Jag vände mig om och...
Där stog han. Harry klädd i en svart kostym och brevid honom en aning äldre kille med liknande klädsel inga lockar och ljusare hår med grön/blåa ögon.
"Hello Harry" sa jag och han kom fram till mig och gav mig en kram. Jag var inte riktigt bered på det men kramade honom tillbaka. Han luktade någon sorts mansperfum och lite alkohol. Det var då jag kom på. Jag är bara 16 och ändå står jag i en klubb med ett glas i handen. Han släppte mig och log mot mig.
"Louis" sa den andra killen och sträckte fram handen. När han sträckte den mot Lucie vart hon nästan förstelnad men skakade den ändå på något vis. Jag hade helt glömt bort. Harry var känd och Louis var känd. Ja jag erkänner jag hade sökt på dom och tagit reda lite på dom. Mest om Harry.
"It's been a while..." sa Harry och klia sig i nacke.
"Yeah and look at us now standing in the same club.." jag var närvös väldigt nervös. Det faktum att jag säkert var full nu gjorde allt bara värre.
"Yeah...Have you been drinking?" frågade Harry mig.
"Well Hello of coure that's what I came for" slank bara ut ur mig.
"But your only 16" sa Harry en aning oroligt och på något sätt argt.
"And you are 17 still we are both here" sa jag och Harry var tyst det var Louis som öppnade munen.
"But he hasen't drinking" vilket var sant. Jag kollade en aning surt på båda och sen på Lucie.
"Let's go" sa jag bara och vi gick. Jag var en helt annan person det här var inte jag men det var inget jag insåg då...
"Let's go Harry" sa Louis.
"No I need to look after her" sa jag och Louis kollade på mig.
"Are you out of your mind? She is drunk and will probobly lern a lesson from this" sa Louis och på nått sätt hade han rätt.
"But she is Perrie's friend the one that I meet like two weeks ago and then she was shy berly talking or looking at me and now...This is just not her and I don't relly know why she is like this or why she is here but I'm gonna talk to Perrie." Louis bara nickade och sen gick jag ut på baksidan av klubben och slog in Perrie's nummer.
"Hi Hazza!" svarade hon glatt.
"Hi guess who I found in the club?"
"I don't know" svarade hon.
"Emeli and she is really drunk" sa jag.
"What!? Why would she...Can you take her home to your house?" frågade hon.
"She is with a friend I belive was calld Lucie" sa jag och hon suckade.
"She lives with her and she will go home to one other guy and Emeli will be left alone...Please Harry" sa Perrie.
"Okay" svarade jag bara.
"Thank you" sa hon innan jag la på. Jag gick in i klubben igen och hade svårt att se för att allt var så mörkt. Jag gick runt och runt men hittade henne inte. Jag gick till slut ut och där på trotoar kanten såg jag henne. Jag gick mot henne och hon kollade upp på mig. Hennes ögon var en aning röda och maskaran lite ut kletad.
"Oh Hi" sa hon bara tyst.
"Come let me help you" sa jag och tog fram min hand. Hon tog tag i den men så fort hon kom upp höll hon på att rammla. Hon rammlade nästan på mig men jag hann ta tag i hennes handleder och hålla henne. Hennes kropp var inprincip tryckt mot min och hon kollade upp på mig. Det var en längdskilnad mellan oss.
"Sorry.." sa hon tyst och jag släpte henne. Bara inga paparatzi var här.
"Follow me" sa jag och hon gick sakta vingligt efter mig. Jag öppnade bildörren åt henne och hon klev in. Sen satte jag mig i förarsätet och kollade på min vänstra sida där hon satt hon kollade ut och hade redan på sig bältet.
"I'm sorry" sa hon och fortsatte bara kolla ut innan hon sa.
"This isn't me..." sa hon en aning tystare och vi började köra ifrån natt klubben mot mitt hus. Hennes hår var perfect och hennes leende som jag inte fick se idag var underbart. Det var någonting med henne men jag visste inte bara vad...
När Louis räkte fram handen mot mig blev jag som för stelnad. Jag kolla både mot Harry och Louis. Emeli sa inte att hon kände Harry, Harry Styles. Jag följde dom på xfactor och jag kan bara säga att dom är ett par roliga, snygga, söta killar som är väldigt bra på att sjunga. Jag rösta på dom varje vecka men deet var synd att dom inte vann. Jag har inte följt dom så mycket mer sen men jag har hört what makes you beautiful några gånger och jag gillar den. Jag skaka hans hand.
"Lucie" sa jag tillbaka. Emeli och Harry prata om något men jag lyssnade inte så mycket. Jag märkte lite på Emeli's betende att hon inte var nykter. Men hon kan ju inte bli så full om inte... Jag måste ha gett henne fel glas. Oh oh. Jag borde få henne hem. Hon gick iväg och jag gick efter henne. Efter ett tag märkte jag att jag hade tappat bort henne. Hur kan hon bara försvinna? Jag känner mig som en dålig kompis.
Jag började få lite panik. Jag såg Lou så jag gick fram till honom.
"Have you seen Emeli?" fråga jag honom
"No but Harry was going to take her home" sa han
"Oh thank god" sa jag och pusta ut.
"Did you lost her?" sa han och så flina han mot mig.
"Kind of..." sa jag
"Why did you bring her here from the first place?" fråga han
"I didn't want her to be alone and she wasn't supposed to get drunk!" sa jag bitchigt och så gick jag där ifrån. Igentligen så borde jag verkligen gå hem och jag funderade på det men... Livet var enklare när jag var ensam. Jag behöver dricka något. Jag gick och satte mig vid baren och precis när jag skulle beställa så sa Lou.
"A drink to the beautiful lade here" jag blev förvånad, jag rodna lite också men jag tror inte att han märkte.
"What do you want from me?" fråga jag.
"I don't know but it is something that tells me to not leave you alone" sa han. Vad menar han med det? Vi prata lite mer och så dansa vi. Vi drack också, we had a good time.
Kommentarer
Trackback
