Jag vaknade med en stor huvudvärk. Jag hörde 2 röster prata med varandra. Jag öppnade ögonen och kollade mig runt. Det här var inte mitt rum. Och igår. Vad hände igår? Jag minns knappt någonting. Bara att jag och Lucie dansade på dansgolvet. Jag började tyda rösterna och den ena var Perrie's? Och den andra. En mörk killröst. Harry. Dörren till rummet som jag var i var lite öppet. Jag insåg snart att jag låg i en säng. Ja det här lät ju bra. Det var inte Perrie's säng det vet jag för jag har varit hemma hos henne. Nej det här var någon annans. Jag försökte resa mig upp men det gjorde riktigt ont i huvudet.

"Ouch" sa jag och rösterna slutade prata. Jag höde fotsteg och jag såg hur Perrie kom in.

"Emeli?" sa hon och jag nickade.

"Do you remember anything from yesterday?" jag skakade på huvudet. 

"Wait" sa Perrie och kom snart in med ett glas vatter och en huvudvärks tablet. 

"Here you go" sa hon och satte sig brevid mig. Jag svalde den snabbt. 

"I'm going to Zayn but Harry will take care of you" jag kollade chockat på henne.

"What?! Why?" frågade jag hon suckade och kollade ner.

"Well Lucie dosen't answer her phone and I don't want you to go home to Lucie..." jag blev nu arg. Väldigt arg.

"Perrie you don't know her It's not like she will hurt me or something?!" sa jag och försökte resa mig upp men fick direkt väldigt ont och satte mig på sängen igen. Mina ben dom ville liksom inte gå. Det gjorde riktigt ont dom liksom hade ingen kraft eller någonting. 

"I will be back in 2 hours" sa hon och ställde sig upp. Jag kollade bara ner. Varför skulle det här hända?

"Emeli look at me" jag kollade upp.

"You should thank Harry later" sa hon och gick ut innan jag hann fråga varför. Jag suckade och undrade vad jag ska göra nu. Perrie började prata men vad hon sa uppfattade jag inte innan en dörr stängdes och det vart tyst. Jag kollade på mina ben. Röda och mina fötter hade skavsår. Great Emeli tänkte jag för mig själv när jag insåg att jag inte hade mina kläder på mig. Det var Perrie's kläder. Jag kollade runt i rummet och på en stol liggande såg jag min klädning. En lätt dörrknackning på dörren fick mig att hoppa till.

"Yes" sa jag och Harry kom in. Han stängde dörren och stälde sig mot den och klia sig i nacken.

"How are you feeling?" frågade han.

"I normaly would say good but in this case I would lie..." sa jag och han kollade ner. Det vart en tystnad innan han sa men en aningen arg röst.

"What were you doing there?!" jag kollade ner innan jag mötte hans blick.

"I don't really know Lucie..." han jag säga innan han utbröt.

"She is bad influenc!" sa han strängt och om jag bara hade haft kraften jag springa här i från. Från honom skulle jag göra det. Jag ville inte vara här med honom det är inte hans sak vilka val jag gör i mitt liv och vem jag är kompis med.

"Please go..." sa jag bara efter ett tag och kollade ner. Jag grävde ner mitt ansikte i händerna. Tårarna skulle komma när som helst. Lucie var min bästa vän. Men det var sant att hon hade förendrats men hon försökte verkligen rätta till allt. För min skull. Han skulle precis gå innan jag var som vanligt tvungen att säga något.

"She is my only friend, I'm not popular. I don't have many great friends like you. I don't have any siblings just one cusin that is like 3 years old. I have no one else...." sa jag.

"You have Perrie" sa han vilket var sant på sätt och vis.

"You don't understand don't you?" sa jag och kollade upp.

"If you give me a chans I can try" sa han och log mot mig. Jag tvingade fram ett leende på mina läppar.

"Im really hungry so can we talk about this over breakfast?" sa jag och han nickade. Jag skulle just resa på mig när jag kände värken i hela benen. Harry kollade på mig innan han gick fram till mig och satte sig på sängen.

"Let me help you" sa han och tog sin ena arm under mitt knäväck och den andra på min rygg.

Jag lyfte upp hennes lilla kropp som vägde knapt någonting. Hon tog sina armar runt min nacke och kollade upp på mig. Hon rodnade och kollade ner. Jag log. Hon var bara för söt när hon rodnade. Jag var väldigt försiktig med vart jag gick så jag inte snubbla eller nått. Jag satte ner henne på en av stolarna vid köksbordet och tog fram mackor,pålägg och jucie.

"Is this enought?" frågade jag och hon nickade.

"Thank you" sa hon innan jag satte mig ner och hon berätade om varför hon bode hos Lucie och deras vänskap. Lucie hade inte varit en party tjej hela sitt liv.

"If she is your bestfriend then where is she now?" dörren från Louis sovrum öppnades och ut kom Lucie. 

"There she is" sa Emeli och flinade mot mig och Lucie kollade shockat mot oss. 

"Hi....Well this is awkward..." sa Lucie.