- Are you Amy?Jag kollade på läkaren och bara nickade till svars.

- Well Sam it's gona be allright you don't need to cry eny more.Sa han och log och ruska om mig på axeln.Jag kollade in Liams ögon och han nickade och kysste mig på pannan och för första gången under en timma log jag för allt skulle bli bra det måste det som läkarn sa. 

Min mamma kom rusande mot mig och jag ställde mig upp och krama henne.

- Eee e hon död?Fråga min mamma försiktigt och jag skaka på huvudet. 

- Men gumman varför gråter du så mycket.Hon kollade på mig och tog sin tumme vid min kind och torka bort några tårar.Det var bara det att tanken på att Sam skulle vara borta var hämsk.

- Släpp taget nu mamam.Sa jag och mamma fick ett leende på läpparna. Jag gick och satte mig i Liams knä och han tog armarna runt min midja.Min mamma satte sig framför oss och log.Jag var glad att hade Liam.

- You need something to eat.Liam viska till mig och satte mig upp och gick med han till cafeterian. Jag sa ingenting utan bara pekade på en macka som såg god ut sen betala Liam för allt och vi satte oss vid ett bord och hade en obehaglig tystnad.Jag visste inte vad jag skulle säga det var bara det.

- When are you going to talk? Liam kolla to mig med ett leende och jag ryckte på axlarna.

- Are we going? Jag nickade och vi gick tillbaka och satte oss vid mamma.Efter drygt en kvart kom läkaren ut igen med ett litet leende på läpparna.

- She is awake.Jag reste mig genast med snabba steg mot sängen där Sam låg.

 

Alla kom in i rummet och det var ganska många det. Det var Lou, Amy, min mamma, min pappa, min syster, Harry, Niall, Liam, Zayn och Andy. Man känner sig lite populär asså. Amy var lite röd om ögonen, hon kanske hade gråtit men hoppades inte på det. 

- Hi sweetie how are you?, frågade min mamma

- I'm okey, sa jag

- I got to go to work a little while but I'm coming back in a hour, sa hon

- It is okey mom, sa jag och hon pussade mig på pannan och gick ut ur rummet med min pappa, jag antar att min syster skulle stanna.

- Hey Chels, sa jag

- Hi, sa hon och gick fram till mig.

- I was worrid for you, sa hon

- Don't be I'm not gonna leave you on a long while, sa jag och kramade henne.

- Don't stand there like freaks come here, sa jag till Amy, Lou, Liam, Harry, Niall, Zayn och Andy. Dom skrattade och gick fram till mig och så blev det en gruppkram och jag blev mos. 

- What happend yesterday?, frågade Amy

- I was helping a old lady, sa jag

- With what?, frågade Lou

- She was robbed by a man and I tried to stop it, sa jag

- Oh, sa Amy

- Yeah but I and the lady are okey so, sa jag

- Mhm, sa Amy. Der kom in en doktor i mitt rum.

- Sorry but you have to go now we are just gonna check how Samantha are, sa hon

- Okay bye, sa alla förutom Lou och Amy.

- Bye, love you, sa Amy

- Love you to, sa jag

- What about me?!, sa Lou

- I love you to, sa jag och så lysste jag han.

- Good bye, sa han och så gick dom ut. 

- So how are you?, frågade sjuksköterskan 

- I'm good, sa jag

- Good then, you can leave now, sa hon med ett leende och så gick hon ut. Jag ställde mig upp och letade efter kläder. Jag hitta några i en väska så jag satte på mig dom. Jag hittade en borste också så jag bortsa mitt hår och fläta det. 

- Should we go?, frågade Lou

- Yeah come now, sa jag och så gick vi ut till bilen.

- Where are we going?, frågade jag

- You are going home, sa Lou

 

 

Jag hade fortfarande dåligt samnvete för att jag puttat bort Liam när han försökte bara trösta mig.Jag kollade inte på Liam utan bara på alla träd som vi åkte förbi och hus.Snart började jag känna igen hus och skyltar. Sam var på väg hem med Louis och allt var bra eller nästan allt.Harry svängde in på gatan till mitt hus och släppte av mig och Liam.Vi gick in i huset helt tysta.Jag satte mig i soffan och han gick ut i köket.Det var så tyst.Jag antar att han blivit sårad när jag putta bort han och det förstår jag.Till slut hade jag så många tankar och jag mådde så dåligt.Jag begravde mitt ansikte i händerna och börja gråta.

 

 

Jag visste inte varför Amy puttat bort mig.Jag ville bara trösta henne men det var trots allt första gången jag såg henne ledsen vilket var riktigt hjärtskärande när hon satt i mitt knä och grät tusentals tårar.Jag var inne i köket och tittade bara ut och funderade innan jag hörde snyfftningar som sen blev till gråt.Jag gick ut i vardagsrummet där Amy satt och grät på soffan.Jag satte mig brevid henne.

- What is it honey? Hon kollade upp på mig innan hon kolla ner på knät igen.

- It's just that I.....I am...Sorry.....

- I just puched you away from me when you just wan....sen börja hon gråta igen.

- It's fine okey I am  not mad you were just sad and I understand,come here,hon kröp närmare mig och jag omfammna henne med mina armar.Hon snyfftade fortfarande lite och jag viska i hennes öra "It's okey..." hon kolla upp på mig med sina underbara blåaögon och jag kysste henne.Hon kysste tillbaka allt mer pasionerat. Jag hade så länge velat kyssa henne och nu så var hennes underbara läppar på mina.Hon öppna munnen lite och jag såg det som en signal och allt var igång. Jag tog tag runt hennes ben och lyfte henne mot sovrumet samtidigt som jag kysste henne mjukt på halsen.Jag bärde ner henne på sängen och låg över henne med armbågarna fortfarande på sängen så jag inte skulle ligga helt på henne.Jag avslutade kyssandet och kollade in i hennes ögon och sa tyst.

- Do you want to do this....hon böjde sig fram och börja kyssa mig mer innan jag hörde ett svagt yes.Jag vände mig och och låg nu på sängen med Amy över sig som börja ta av sig sin tröja.Snart flög det kläder hit samntidigt som våra läppar aldrig slutade möta varandra.Det var underbart.

 

 

Hur skulle jag beskriva känslan?Jag låg på Liam's mage med ett riktigt snyggt sex-pack och natten hade bara varit underbar.Det här var något jag längtat efter så länge.Visst vi sa att vi inte skulle gå för fort fram men igår kunnde jag bara inte få nog av han.Liam lekte med mitt hår och jag var glad att min mamma jobbade just nu. För anars hade det aldrig hänt.Det hade gått ungefär en månad innan jag träffat Liam och han vart allt mer känd och min mamma gillade inte att mitt ansikte fans med på så många tidningar vilket jag inte bryr mig om. Liam's andetag kicklad mig en aning i nacken och när jag kolla åt sidan var klockan 7.Jag visste om att det var studiedag med idag vilket jag var glad över.Jag satte mig upp och virade runt ena täcket runt hela min kropp och gick mot garderoben.Liam fnissa lite och log stort.

- What? Sa jag lite fundersat men ändå glatt.

- Why couldn't you leve the cover on the beed? Han bet sig lite i leppen och jag svara inte på den frågan utan tog på mig kläder för dagen eftersom vi skulle möta upp killarna i studion.

- Gett dressed! Sa jag samntidigt som jag kassta ett par byxor på Liam som börja klä på sig han med. Han krama och mig bakifrån och där stod han med mjukis byxor utan tröja och jag kysste han.

- We must go to the studio don't you remember? Han nickade mot mig och tog på sig sin tröja samntidigt som jag tog på lite maskara.Det fick räcka. 

- Are you coming?Liam roppa på mig från hallen.

- Yeah,sa jag samntidigt som jag tog min väska och gick till halen.

- Let's go! Sa jag och tog tag i hans hand.Vi börja gå mot studion och väl vid studion stod massa fans som skrek när vi kom "Amlia!" en blandning mellan våra namn vilket var väldigt sött.När vi kom in i studion var redan alla andra där.Alla kolla på oss när vi satte oss ner på den röda soffan.

- So....what did you guys do last night? Sa Harry som kolla nu med en mystisk blick på oss. Jag kolla ner och rodna och Liam svara snabbt.

- Amy was still sad so I stayd with her,allas blickar förutom Sam var på Liam och jag mimade åt henne "what?" hon börja le innan hon dog av skratt. Hon tog andan innan hon sa

- You are a bad liar! Fick hon ut sig och alla kolla på mig och även Liam börja små skratta.

- It's okey,sa han innan han gick mot båset och börja sjunga.Han lämna mig med alla som skulle vilja veta allt och framför allt Sam som satt nu vid min sida och försökte få mig prata vilket inte gick så bra.

- Okey! sa jag till slut.

- We did it....sa jag tyst och alla aplådera och Liam kom in och jag var inte ensam längre som tur.

Ett längre kapitel som vart försenat förlåt för det!