Bring me to life - Del 18

Tidigare...
 
- Hi, sa jag
- Hey, sa hon
- Have you heard something from Mrs.Brown?, frågade jag
- No have you?, sa hon
- No, sa jag
- Do you think that we can have a dance camp?, frågade Lilly
- I don't know but I hope so, sa jag och jag var klar så vi gick ut ur omklädnings rummet och till dans salen. 


1 Amy som sitter på sitt rum 2 Amy som spelar på sin gittar 
 
Amy's Perspektiv
Jag visste inte vad jag skulle göra. Alla sa ju att det var en gammal bild och när jag tänker efter ville nog den där tjejen att jag skulle hålla mig borta från Liam. Men när skulle jag ringa han? Och berätta att jag är i Sverige och så. Sam hade inte pratat med han men Louis hade sagt att det bara var hans ex och bilden var tagen förra året. Jag visste inte när jag skulle prata med han men jag satte mig på golvet och tog fram datan och sökte på One Direction och där var han Liam. Jag lyssnade låt efter låt och till slut hörde jag stolen my heart och började gråta,allt som varit så bra. Jag lärde mig att spela "Gotta be you" på gittaren och det gick väldigt bra och jag gilla den låten. Min mobil börja ringa och jag la ner gittaren och svara.
- Amy finaly you are anser! Vänta nu lite Liam?
- Liam?
- Yeah....whear are you?! Vad skulle jag säga...
- Sweden....
- What? Are you in Sweden?! Han lät lite upprörd.
- Yeah I am going to be photografer at my onkels weding...
- Why wearent you anser when I was caling?
- Because...Det var det ända jag han säga innan jag börja gråta.
- Amy whats wrong? Skulle jag svara på det.
- I just...men jag orkade inte prata mer så jag bara la på även om det kändes fel. Det var ju härligt att höra hans röst igen men jag tror jag får förklara när jag kommer hem. Mobilen ringde igen men jag lät den bara ringa och gick ut på en skön lång promenad. Nu funderade jag på varför det här hände. Jag hade inte med mig min bok vilket var ett stort misstag så jag skrev på några papper bara som jag skulle sen sätta in i min bok eller nått sånt. Jag var fult upp i mina tankar och gick in i nån.
- Oh I am so sorry! Sa personen och jag såg att det var Harry.
- Amy?What are you doing hear?Harry strekte ut sin hand och hjälpte mig upp.Jag hade bara träffat han en gång men kommer så väl ihåg han
- What are you doing hear? Fråga jag.
- I ask first.
- Well it's complicated... But to photograf my onkels wedding,and you?
- Well we wear in Sweden for not so long ago and Louis left some of my cloths her.
- So you went all the way to Sweden to get them back?
- Yeah...I was going to take some lunch wana joing?
- Okey... sa jag och vi börja gå mot Subway. Vi tog våra mackor och satte oss och börja äta.
- I se that you have cried what is it Amy? Det här var ju ingen ting jag ville prata om.
- Everything... Harry kollade förvånat på mig och jag börja berätta. När jag berättat allt märkte jag att jag hade gråtit. Så efter det sa vi hej då och gick hem till oss.
 
Sam's perspektiv
 
Det kändes skönt att få dansa igen. Även fast jag hade det i måndags men jag dansar ändå hemma då och då. Vi hade dansa klart men nu skulle vi bara stretcha. Då kom Mrs.Brown.
- Listen up everyone next week will be a dance contest in Atlanta that I'll take out some of the dancers we should just be 8, sa hon och jg hoppas att jag får åka liksom det är i Atlanta. Där jag bodde förut. 
- When are we goning to know if we are going or not?, frågade jag
- Tomorrow becuse I'm goning to send a mail to you some are goning, sa hon och så gick hon iväg.
- I hope that we are goning, sa jag till Lilly
- Yeah me to, sa hon. Efter åt så leta vi efter Mrs.Brown och det kommer att bli svårt. Tillslut så hitta vi henne. 
- Mrs.Brown?, sa jag och hon kolla upp på mig
- What?, sa hon
- Can we have a dance camp?, frågade jag
- I'm working on it but how many kids can you take?, fråga hon vi kollde på varandra och vi skulle nog klara av 10.
- Ten, sa jag
- Okey but can you ask somewon more if they want to?, sa hon
- Okey we will do that, sa jag och så gick vi iväg till omklädnings rummet.
- Who do you think cn teach with us?, frågade Lilly
- I don't know, sa jag när vi hade duschat och bytt om så skulle vi gå ut. Men jag hörde musik och det brukade inte vara någon här vid den här tiden. Jag gick iväg och kollade vrt det kom från. Det var en tjej som stog och dansa riktigt bra faktiskt. Men jag kände inte igen henne jag hade aldrig sett henne här. När musiken var slut så sluta hon dansa och jg klappade händerna och hon hoppade till.
- You are really good, sa jag
- Thanks, sa hon
- Whats your name?, frågade jag
- Ellie, sa hon
- Okey mine is Samantha but call me Sam, sa jag
- Okey, sa hon
- Are you new here?, frågade jag
- Yeah I moved here to London yesterday, sa hon
- Where do you come from?, frågade jag
- L.A, sa hon
- Okey nice but I come from Atlanta, sa jag
- Cool, sa hon
- So how long haved you danced?, frågade jag
- Hole my life, sa hon
- Me to, sa jag och vi skratta
- Do you like One Direction?, frågade hon mig
- Yeah they are good, sa jag och hon gav mig en high five. 
- Who du you like the most?, frågade hon
- Louis, sa jag
- Me to, sa hon
- We have so much in coment, sa jag
- Yeah, sa hon
- Do you wanna teach dance on a dance camp with me and a friend?, frågade jag
- Hell yeah, sa hon och så skratta vi. Vi gick ut ur byggnaden och till busshållplatsen. Bussen kom precis då så jag oppade på den men hon skulle ta en annan. Jag kom på att jag hade träffat One Direction och skulle hon få veta det. Fast jag känner inte hon så bra så jag ska nog inte berätta. Jag kom till min station så jag hoppa av. Jag låste upp huset och gick in. Alla i min familj sov. Det var länge sedan familjen hade en familje middag. Jag träffar knappt min pappa längre. Jag gick raka vägen upp till mit rum och jag bytte snabbt om och borsta tänderna. Jag gick och la mig. Jag soman så fort mitt huvud landa på kudden. 

 Här har ni en del ;) hope you like it :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0