It's all about love Chapter 12 - I don't want to!
Tidigare...
"Don't you think that Allison and Zayn would be a cute couple some day?" sa jag och kollade på Niall och han tänkte lite.
"Yeah they would and Zayn is a good guy and he would never hurt Allison" sa han och jag nickade och log mot honom.
"What's your favorite song?" sa Niall
"I don't really know, it is so many good songs in the world" sa jag och Niall nickade. Vi bestämde oss för att gå tillbaka.
Nästa dag på morgonen
Jag vaknade med huvudvärk. Antagligen för att jag gråtit så mycket igår. Zayn hade gått med mig hem och jag sa att jag skulle klara mig vilket jag egentligen inte gjorde. Jag hade ledigt men inte Mell och hon var redan på jobbet så jag var själv. Jag mådde så dåligt. Jag gick och tog en huvudvärks tablet och svalde den med ett glas vatten. Sen tog jag en till och en till tills allt bara blev svart...
Klockan halv 1
Jag hade knackat ett tag på deras lägenhet och ingen svara. Alli svarade inte i telefonen och nu vart jag riktigt orolig.
"I'm going to kick this door in now!" Jag sparka till den hårt och låset försördes men jag fick flytta lite på dörren för att komma in. Allie var inte i vardagsrummet och när jag kollade mot köket fick jag en chock. Jag sprang fram till henne och hon var vit i hela ansiktet. Det var skämande att se henne så. Jag kändne på pulsen och den var svag. Hon andades knappt och jag ringde ambulansen. Jag påbörjade HLR och hon andades bättre och hennes puls gick upp lite. Varje gång jag nuddade hennes läppar känndes det fel på något sätt meen det var det ända sättet att rädda henne på. Ambulans vårdarna kom in och jag följde med henne ner för hissen och till ambulansen. Dom tog in henne i bilen och jag följde med. Hon börja blinka lite med ögonen.
"Zayn..." sa hon svagt.
"Allie I am here" svara jag.
"She is going to fell assleep now sir so she can't talk to you" sa en av sjukvådarna och jag nickade. Jag höll i hennes hand som sakta börja släppa greppet om min hand. Tiden i ambulansen var inte lång och snart så var hon inne i sjukhuset och jag fick vänta i reseptionen. Det här var hämskt. Jag hade bara träffat henne några gånger och var personen som tog henne till sjukhuset. Det borde vara Mell. Mell som kännt henne så länge. Juste jag måste ringa henne och berätta...
Mitt huvud bullta och jag öppnade försiktigt ögonen eftersom ljuset var så starkt. Zayn.. juste var är han nu? Jag kollade mig runt omkring och upptäkte att jag låg på ett sjukhus. En sjuksköterska kom fram till mig och hennes mun rörde på sig innan allt blev sudigt och hon börja skrika på mig nästan...
Det var hella tiden svart och jag kunnde höra röster. Min mammas,pappas,Mells och Williams... Dom prata ganska länge men jag kunnde inte höra riktigt va dom sa. Dom prata en lång stund innan jag hörde en röst..
"Alli?Can you here me?Alli do something please wake up!?" det var Zayn. Jag kännde mina fingrar som höll i nått. Jag kunnde inte öppna ögonen men greppade det som mina fingrar kände vid riktigt hårt.
"Alli can you here me?" jag släppte lite och klämde åt igen. Jag försökte öppna ögonen vilket inte gick så bra i början. Jag kunnde till slut öppna ögonen lite och såg en apparat. Jag hörde ljudet av något pipande och tittade på min vänstra sida där Zayn satt. Min hand var i hans och jag kunnde inte få ut ljud ur min mun och snart så samlades folk i mitt rum. Zayn släppte min hand och satte sig på en stol längre bort när Mell kom för att krama om mig. Hon krama mig så hårt och fick glädje tårar. Hon släppte taget om mig och snart behövde alla gå ut ur rummet av någon anledning. Jag fick vila själv men jag ville prata med Zayn som antagligen var den som tog mig hit och antagligen räddade mitt liv.
"Zayn.." jag kunnde prata igen. Sjuksköterskan kollade på mig och gick närmare mig antagligen för att höra bättre.
"Zayn.." sa jag en gång till och pekade på dörren. Hon nickade pratade med dom andra docktorerna och dom nickade med och hon roppa Zayn och snart var han inne i rummet och kollade på mig. Jag pekade på stolen brevid min säng och läkarna gick ut. Zayn satte sig på stolen och jag tog all min kraft att säga.
"What happend?" han kolla lite frånvarande innan han berätta hur han hitta mig och så.
När jag fick samtalet från sjukhuset blev jag ledsen förkrossad. Jag visste inte vad jag skulle göra men en sak visste jag att jag var tvungen att ta mig till sjukhuset. Just nu satt jag och väntade utanför hennes rum med hennes föräldrar och William. Jag undrar hur han kan vara här efter det han har gjort. Zayn var inne i Allis rum och jag vet faktiskt inte vad han gjorde där inne. Jag hörde några komma men jag brydde mig inte tills jag höre en röst som jag älskar... Eller rättare sakt jag älskar allt med honom men det kommer jag aldrig berätta för honom för han kommer aldrig känna detsamma... Eller jag tror inte det i alla fall.
Lite längre med DRAMA!
Kommentarer
Postat av: Julle
please dont stop the writing!!!! nej men ärligt, MEEEEEEERRRRR!!!!!!! :O
Trackback
