It's all about love Chapter 24
Tidigare...
"Can I borrow some clothes?" frågade jag Niall och han nickade och hämtade ett byxor och en t-shirt. Han var endå min pojkvän så jag kan ju byta om framför honom. Jag tog av mig min tröja som jag sov i och satte på mig Nialls kläder och jag kände hur Niall kollade på mig.
"So what do you think?" frågade jag och snurrade runt.
"My clothes looks perfect on you" sa han och log mot mig.
Jag satt hemma och gjorde ingenting. Zayn fick sjuta upp vår dejt en dag och jag satt och bara stirra ut genom fönstret innan mobilen börja ringa. På skärmen stog det "Mamma" och jag fick redan rysningar. Vad ville hon mig? Jag svarade och kände på mig att det var något som hade hänt.
"William har varit här och berättat en hel del" sa mamma så fort jag hade svarat. Antagligen att vi hade gjort slut och så.
"Jaha vaddå då?" sa jag kalt. Jag och min mamma hade ingen bra relation och det hade jag inte heller med min pappa och jag var glad att dom inte bestämde över mig längre.
"Du är överallt i tidningarna och du har sårat William riktigt mycket." nu vart jag bara sur
"Jag sårat William?Det är han som får axeptera att jag gått vidare efter att han varit otrogen mot mig!" skrek jag nästan. Tårarna brände i ögonen. William.
"Du var ju otrogen mot han!Hur vågar du gå och hångla på gatan med Zein!" vadå jag otrogen?!
"Mamma det är Zayn och vi hånglar inte på gatan?!" jag kände hur jag så gärna ville kasta iväg min mobil.
"Jo och ni var på en fest som du sprang iväg från jag är inte dum och William skulle aldrig vara otrogen!!" nu började en tår rinna ner för min kind. Varför bryr hon sig änns??
"Mamma det här är mitt liv sluta bry dig om du nu gillar William så mycket gift dig med han! Jag hatar dig!" sa jag och slängde min mobil ner på golvet innan jag tog upp den och upptäkte att den var helt paj. Det här var ju bra liksom. Jag gick ut i köket och tog fram en skål som jag fyllde med flingor och mjölk. Hur vågade min mamma ringa mig bara så där och anklaga mig för massa grejer! Dom har väll antagligen adopterat ett nytt barn nu för att enligt dom har jag misslyckats. Jag satte mig i vardagsrummet tog på mig filten och börja äta mina flingor med mjölk och satte på tv. Jag önskade att dom inte var mina föreldrar.
Jag vaknade av att det knackade på dörren.
"Kom in!" roppade jag men hörde en bekant röst säga.
"Does that mean that I can come in?" det var Zayn.
"Yes.." sa jag och in genom yterrdörren kom Zayn som kollade på mig en aningen chockat.
"Wow...No make up? And your pyjamas?" jag kollade på han ett tag.
"Well when I stay home all day I dont relly care so much about how I look.." Zayn nickade och kom fram till mig. Jag tog upp filten och frågade.
"Whant to join?" och han log och satte sig på soffan under filten brevid mig. Han tog ett djupt andetag.
"Your mom cald Mell today..." vad ville hon nu.
"My mom cald me to today and told me I was a whore so tell me that story later" Zayn kollade på mig med en frågande blick och jag bara suckade.
"Wait" sa jag och gick till köket och kollade på alla breven. Jag kände Zayn blickar i min rygg. Kan bero på att min pijamas är en långarmad tröja och trosor. Jag log och kom tillbaka och Zayn låtsades som ingenting och det gjorde jag med. Brevet längst upp var från sjukhuset när jag tog för många huvudvärkstableter. Jag kollade på min blod svar och tänkte det här kunnde inte vara sant... Min blod typ var B..
"Zayn.." sa jag lite kalt.
"What" svarade han oroligt och kollade på mig.
"Why do I have blod type B and my both parents A...." var dom inte mina föreldrar? Som jag önskade mig? Jag kände hur tårarna kom och Zayn kramade om mig och tröstade mig.
"Why..." sa jag innan ännu fler tårar kom.
"I don't know Allie but you have to talk to your parents thats one thing sure..."
Jag vaknade av ett samtal och det var från min mamma.
"Hej" sa jag nyvaket.
"Hej" sa min mamma och man hörde på rösten att något var fel.
"Vad är det som har hänt?" frågade jag
"Vad får dig att tro att något har hänt?" sa hon och hon döljde något.
"Man hör det på rösten mamma... säg bara vad som har hänt" sa jag
"Pappa ligger på sjukhus..." sa hon och jag blev chokad
"Menar du din pappa eller min pappa?" frågade jag dumt.
"Din pappa" sa hon
"Vad är det som har hänt?" frågade jag och jag hoppades på att det inte var något allvarligt
"Han har fått någon slags sjukdom och den är farlig och.. och han kanske inte kommer att över-överleva.." sa hon och hon var nära på att gråta och jag med. Jag kunde inte fatta det. Min pappa kanske kommer att dö. Jag avslutade mitt samtal med min mamma och sen så bokade jag en biljett tillbaka till sverige och planet skulle gå om 3 timmar. Jag tog fram min resväska och slängde ner saker som jag skulle behöva. Jag gick till hallen och jag såg till att ingen skulle se mig för att jag skulle inte klara av det just nu och dom andra skulle bara hindra mig från att åka men jag måste verkligen få träffa min pappa igen innan han kommer att dö om han nu kommer det. Jag tog en taxi till flygplatsen. Jag checka in min väska och sen så gick jag igenom säkerhets tullen. Jag satte mig på ett caffe medans och jag kollade på klokan och jag kunde gå på flyget om en halvtimma. Jag satt och lyssna på musik medans och tiden gick ganska fort. Jag gick på flygplanet och sen så letade jag efter min plats och satte mig där. Jag satte på i min hörlurar och så började jag lyssna på ganska ledsam musik. Jag började tänka på allt jag och min pappa gjorde tillsammans. Jag kände några tårar rinna. Jag försökte att hålla det inom mig men det var svårt. Såfort man fick ta av sig säkerhets beltet. Så gick jag till toan. Jag torkade bort tårarna och sen försökte jag fixa till mitt smink men det var ingen ide så jag tog bort allt. Jag gick och satte mig igen. Jag somna ganska fort. Jag blev väkt av en flygvardinna.
"Ursäkta mig men vi har landat nu" sa hon och jag for upp ur stolen och gick/jogga ut ur flygplanet. Jag hittade min väska snabbt och sen tog jag en taxi till karolinska sjukhus. Jag ringde min mamma.
"Hej, kan du möta mig vid entren?" sa jag
"Självklart" sa hon och så la hon på. Jag gick till fiket och köpte mig en macka och en dricka. Efter typ 5 min kom min mamma. Jag krama henne hårt.
"Hur mår pappa?" frågade jag
"Hon mår väll.. jag vet inte men han sover just nu" sa hon och jag nickade.
"Kommer han att bli okej?" frågade jag
"Jag vet inte men vi får väll bara hoppas" sa hon och så tog vi hissen till plan 3. Vi gick sedan till rummet där han låg. Jag gick in dit och han låg där. Jag satte mig på stolen brevid sängen och så tog jag tag i hans hand... Här kommer tårarna igen.
Här får ni lite drama ;)
Kommentarer
Postat av: Bunny
Tack för att du var med i min Veckans Blogg! :D Inlägget med vinnaren är nu uppe på min blogg ^.^
KRAM
Svar:
None None
Postat av: Julle
NÄSTA KAPITEL NUUUUU!!!! jag publicerar imorn om ni gör det ;)
Trackback
